Piteå kommun måste göra besparingar 2010. Kombinationen av en internationell finanskris och en nationell regeringspolitik med hög arbetslöshet som följd gör att skatteintäkterna minskar. Kommunen har med andra ord mindre pengar att röra sig med. Och som i vilket hushåll som helst så måste vi spara och prioritera vad vi använder våra pengar till. Kommunfullmäktige har lagt ut ett sparbeting på 1,25% på samtliga nämnder. Vi kommer relativt lindrigt undan om vi jmf med kommuner runt om oss som tvingas spara 5% och mer.
Men besparingar känns ute i verksamheterna och att våra undersköterskor är oroliga för sin arbetssituation och sina brukare, det har jag full förståelse för. Därför är dialogen otroligt viktig och jag anser att både chefer och politiker har och tar ansvaret att föra en sådan dialog. Efter budgetbeslutet i juni var jag ute på besök i flera av våra verksamheter och träffade bla hemtjänst, kökspersonal, parkarbetare, städenheten, personal på demensboende mfl och hade många bra samtal. Jag fick det hett om öronen ibland och upplever inte att någon tvekade att säga sin mening. Det bevisas också i de möten, telefonsamtal, mail och brev som vi dagligen får med synpunkter och förslag och där i princip inga är anonyma.
Det är en självklar rättighet och en skyldighet att kunna säga sin mening om sin arbetssituation och det är en självklar demokratisk rättighet att kunna säga sin mening om de beslut vi politiker fattar. Det är vad som gäller i Piteå Kommun. Upplever man missförhållanden i den omfattning som undersköterskorna uttrycker i Piteå-Tidningen och i de medborgarförslag som är inlämnade så måste det tas på allvar och utredas ordentligt. Det innebär tex att socialchefen måste ställa tuffa frågor, ifrågasätta och vända på varje sten. Det handlar inte om att misstro personalen utan om att skaffa sig en så bra bild som möjligt av situationen. Och är det så att en chef bedömer att ett uttalande på något sätt bryter mot tystnadsplikten så är det den chefens skyldighet att pröva frågan.
Kommunfullmäktige kommer att behandla medborgarförslagen och hanteringen av dessa görs på samma sätt som med alla andra medborgarförslag. När ett medborgarförslag lämnas in till kommunfullmäktige finns två vägar. Antingen att skicka förslaget till kommunstyrelsen för beredning och då kommer förslaget tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Eller att skicka förslaget till berörd nämnd för beslut direkt i nämnden. Medborgarförslagen från undersköterskorna skickades till kommunstyrelsen för beredning och kommer alltså tillbaka till kommunfullmäktige för behandling och beslut.
Jag vill också betona att politikerna i kommunfullmäktige är de som fattar beslut om sparbetingen och om fördelningen av resurser mellan nämnderna. Politikerna i nämnderna fattar beslut om hur besparingarna ska fördelas inom nämndens område. Det är svåra beslut som vi naturligtvis måste kunna stå för och ha goda argument för. Men politikerna är inte med och operativt verkställer besluten, den uppgiften har förvaltningschefer och avdelningschefer mfl. Även här är dialogen viktig, ett bra samtalsklimat mellan politiker och tjänstemän är ett måste för att beslut ska kunna fattas och verkställas.
Politiker, chefer, undersköterskor, parkarbetare, lärare, räddningstjänstpersonal mfl – alla har vi ett ansvar för att kommunens service till brukare och medborgare har god kvalité, att bemötandet är gott och att dialogen är levande. Ansvaret är gemensamt och vi måste arbeta med varandra, inte mot, för att lyckas.
Helena Stenberg



